this is life,




det känns som vi börjar på ruta ett igen. allt vi lovat varandra är som bortblåst. jag vet inte varför det blir så här, varför det alltid blir såhär eller varför det känns som det alltid blir såhär. Du säger att jag lätt blir arg men vad blir du? jag var faktiskt på bra humör idag, men direkt när jag kom hem så börja skiten rinna över mig igen. du va dryg, du va sur, du va dum. du lyssnade inte. du kaxa. jag bad dig sluta men det gjorde du inte, jag sa att du va sur men du sa att du inte var det. fast jag märkte att du var det. jag sa åt dig att du kunde ringa mig när du lugnat ner dig. varför kunde du inte bara gjort det? när jag snällt bad dig om det? för jag ville inte bli ledsnare, för jag orkade inte. orkar inte. ibland känns det som du vill bråka. som om du tycker det är kul. är det så? jag orkar inte känna mig som en boxningssäck. som man kan slå på tills man inte orkar längre och ber om ursäkt till sen över sms. vi hade det ju så bra ett tag, varför blir det såhär igen? jag mår dåligt av det, för jag orkar inte bråka längre. speciellt inte över småsaker. det känns inte som du respekterar ett nej, eller ett sluta.

Jag vill vara med dig, men det känns som du inte vill det. som du bara vill förstora. jag fattar ingenting. jag fattar inte vad du vill. men jag kanske är blind? Du kunde inte änns be om ursäkt föränns jag sa att du kunde göra det, att jag liksom kunde förlåta dig, gå vidare. sen fråga du vad du hade gjort för fel. som om du inte märkte, som om du inte brytt dig ett piss.  du borde förstå att jag inte orkar om jag säger det.

skrik, gråt, sparka, slå.

slängde iväg telefonen, och den krossades i bitar. simkort i hörnan, mobilen gled in i hallen. batteriet under soffan.  Har inte kopplat in den, för jag orkar inte. jag måste fundera, jag måste få andas.
slängde in fjärrkontrollen i tv:n, den slockna. satt och skrek tills jag tappade luften.. låg i tio minuter på golvet och bara stirrade upp i taket. tog mig upp och satt o stirrade på spegelbilden. tårarna rann, och det var inte någon där som torka bort dom. de va inte du som det brukar vara. det var inte du som jag vill att det ska vara.


Är det såhär du vill ha det?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0