dags för ett nytt besök hos sjukgymnasten!
Min axel har pajat igen, min muskelinflammation i bröstet är tillbaka igen, båda knäna är fucket up igen och min tränare tycker att min inställning till handbollen suger! Det går bra nu...
Det känns som att jag sakta försvinner bort från er, längre och längre bort. Jag vill inte lämna er, ni är mitt allt. Jag försöker jobba mig tillbaka nu, jag lovar. Men jag behöver er där vid min sida! Jag behöver stödet.
Kommentarer
Trackback
